KROPPSBEHÅRING

Att våga vägra raka sig.
Det är mitt sommarlöfte, eller egentligen mitt nya löfte totalt. Men mitt delmål är definitivt att bara gå runt och leva, sola, springa med håriga ben den här sommaren. Åka på solsemester och njuta av värmen i korta shorts och lurviga ben. Ibland kommer jag nog ha svårt att klara det, men jag ska göra det för min skull. Jag ska återfå kontrollen över min kropp och en del av det är att låta bli att raka mig. För jag vill inte raka mina ben. När jag har gjort det tidigare har jag alltid gjort det för andras skull och nu räcker det med det.

En sak som jag verkligen brukar  fastna i när jag tänker på kvinnors kroppshår är att många har rakat sig sen den dagen puberteten kom och knackade på dörren och att de därmed aldrig har känt vinden i benhåret. Jag förstår om man föredrar rakat men jag menar, jag själv hade aldrig prövat att låta det växa ut innan detta. Och ni ska veta, att känna vinden i håret är verkligen något särskilt.

Bilden är några veckor gammal och visar lite armlurv. Ganska mesigt dock, jag kan garantera att jag kan leverera bättre än så. 

PS. Jag lovar att jag uppdaterar med bilder på mina lurviga larvben när de har vuxit till sig lite mer. Visar jag dem här känns det nog lättare att släppa lite av ångesten kopplade till de små oskyldiga håren!

armhåååååla

Posted in dagbok | Leave a comment

UPPE MED TUPPEN

Idag vaknade jag av mig själv strax efter sex och har redan hunnit fixa mig, äta frukost och fota lite. Jag ska alldeles strax städa rummet och sedan försöka rensa lite grejer eller kanske rita lite. Idag är det prinsbröllop som tydligen ska firas. Jag tycker det är mysigt bara när familjen samlas så jag bryr mig inte riktigt om det handlar om kungabröllop även om jag inte direkt är ett stort fan av kungafamiljen och monarkin.

Nu ska jag dricka lite kaffe och starta igång dagen!
123 1234

Posted in dagbok | Leave a comment

SOMMARFREDAG

Värme värme och ledighet. Jag njuter verkligen totalt och är väldigt lycklig just nu.
Det liksom ligger som ett varmt täcke över mig, lyckan.

Idag har jag städat som en dåre, läst, promenerat, solat, fotat, ätit god mat och umgåtts med familj. Det har varit en riktigt riktigt skön dag.
13281041267

Posted in dagbok, foto | Leave a comment

BERLIN

I söndags åkte jag och Ida iväg till Berlin med våran föredetta lärare i psykologi och hans flickvän. Anledningen till resan var att vi skulle ha åkt tidigare med våran tyskalärare men hon inte kunde pga sin graviditet. Då fick vi ett val att åka med en annan lärare eller inte göra det alls och vi valde att åka ändå. Det var en lyckad resa och vi hann se väldigt mycket av Berlin. Vi måste ha promenerat flera mil sammanlagd, det är i alla fall så det känns. Riktigt fina platser som krävde mycket fotografering kan jag säga. Skulle gärna vilja dit igen!
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12151714 18 19 20 21 22ändrad2262728303132ändrad1353638394043414446 ändrad3

Posted in foto | Leave a comment

1 ÅR

Ett år redan. Ett år av ren glädje i form av ett bebisknytte.
Ett år fyllt av skratt och mys och ett band som bara blir starkare.
Det är svårt att greppa hur mycket jag älskar den här ungen.
Så pass mycket att det ibland känns som en dröm fortfarande. Från den stunden de berättade om graviditeten fram till nu. Det känns fortfarande som om man skulle kunna bli väckt och inse att allt bara var en önskedröm. För bra för att vara sant.
Du är för bra för att vara sann Bastian <3
4

Posted in dagbok | Leave a comment

MÅNDAG

Har mått uselt idag. Min stressmage har börjat bete sig elakt igen och jag kunde inte ta mig till skolan idag för att den brände så mycket.

Något positivt är i alla fall att jag skrivit jättemånga låtar på sista tiden som jag verkligen gillar. Längtar tills skolan tar slut och jag kan börja lägga upp låtarna någonstans.
Kommer bli spännande!
bla4 7 8

Posted in dagbok | Leave a comment

W7

Varje gång inne på Rusta så kliar det i fingrarna för allt billigt skit jag vill plocka på mig.
Förra gången där köptes detta. Deon och torrschampot har jag prövat tidigare och jag älskar båda. Resterande grejer var från ett sminkmärke som hette W7. Jag har sett det någon gång här och var på vissa skumma sminksidor och tänkte att jag kunde prova lite grejer. De sålde också solklara kopior av Urban Decays naked-paletter, för den som letar efter något sådant. Spring till Rusta!

Det blev en rouge, en svamp och en mascara. Rougen kostade 30 eller 40 kr och hitills fungerar den bara bra. Superpigmenterad dock så det kan lätt gå fel…
Svampen blev jag också positivt överraskad av. Den tvättas lätt, fungerar bra både torr och blöt och suger inte åt sig all produkt. Mascaran var den mest spännande eftersom den såg näst intill identisk ut med Benefits They’re Real-mascaran som jag prövade förra sommaren. Priserna skiljer sig något enormt och hittills kan jag säga att, enligt mig, är det ingen större skillnad på produkterna förutom just priset. Jag lade in två jämförande bilder där man verkligen kan se att det inte finns någon större skillnad utseendemässigt.
162345

Posted in SMINK | Leave a comment

FRANSTRAMS (nufickjagtilldet)

Försökte mig på det där med lösögonfransar nu på kvällen.
Helvete vad svårt det ska vara! Men det blir nästa sminkutmaning, att mästra franskonsten. Ska köpa andra fransar också (dessa är stela, ganska fula, billiga skitfransar)
så kanske det går lite bättre! Tänkte mig Ardell demi wispies, för att hela världen verkar älska dem. Träna träna träna.

3
24

Posted in SMINK | Leave a comment

BRA SMINK, SMUTSIGT HÅR

Idag ska jag vara barnvakt åt brorsonen Bastian.
Är överlag väldigt glad just nu och har knappt märkt att vädret är ganska äckligt, likaså mitt hår. Försöker minska tvättandet till två gånger per vecka vilket verkligen gör att det krävs några äckeldagar. Idag är en sådan, där man skulle kunna missta mitt hår för nyduschat och blött. Ni fattar? Ni fattar.

Förresten, drygt att självutlösaren verkar ha gett upp. Kanske saktar ner bloggandet en del men jag hoppas att jag får ut ett inlägg ibland ändå!
1 2

Posted in dagbok | Leave a comment

DÖENDES SISTA DAGAR

Har inget riktigt viktigt att dokumentera här på bloggen idag.
Plugget är mer än någonsin men för första gången på veckor så sätter jag mig faktiskt ner och jobbar. Det trodde jag aldrig, haha. Nu ska jag försöka ta vara på den här sista energin, som en döendes sista bästa dagar. Försöka rädda mig själv så gott jag kan!

bla6



bla5

Posted in dagbok | Leave a comment

ASOS

Tre halvnya klänningar från en alldeles för stor beställning från asos, runt den tiden jag trodde jag var rik för jag hade tjänat in några hundralappar på att sälja av lite grejer.
Ångrar inget dock.
B1234I12345H 9

Posted in mode | Leave a comment

MASKINEN

Lyssnar ganska non stop på maskinens nya låtar.
Favorit: Får man hälsa.

Förresten, ser ni hur bra jag är på att porträttera mina känslor jag känner när jag lyssnar på musik? God damn. Alla känslor på skalan.

A
5bCDE

Posted in dagbok | Leave a comment

Viljan VS Skolan

Har hittat någon slags minimotivation. Den gäller inte på det stora hela utan den har bara suttit igång något litet driv som gör att jag nästan orkar göra klart det sista nu, tror jag.
Det är tur för mig att det sker nu och inte om några veckor. Det gäller bara att göra saker nu. Men jag är som en barnunge som alltid sätter sig på tvären när jag ska göra saker som jag verkligen inte finner någon mening i att göra. När jag ska sitta och skriva om saker som inte intresserar mig, eller rättare sagt som jag gör under mer eller mindre tvång, då blir det lätt så att jag bara låter bli. Jag har gått runt och sagt i någon vecka nu att för att jag ska sätta mig och plugga i dagsläget skulle det förmodligen krävas någon form av tortyr eller grov utpressning. Mamma har redan försökt med att locka mig med en gåva, men det lockar mig inte tillräckligt. Jag ska försöka hitta det lilla som gör det möjligt.

Jag tror att det hemska sker när jag sitter där och inser att det, för mig, inte går att hitta på något. Det enda sättet för mig att göra det jag måste är att inse att jag förlorat. Förlorat dragkampen och insett att plugget är inget val. Det hände i ettan när jag satt hela nätter med flera koppar kaffe än jag vill erkänna och blev till en ordskrivande robot. Jag hoppas att jag kommer kuvas till de sista veckorna denna gång med. Men vi får se.

Jag inser att det förmodligen kan låta konstigt att jag skriver om min vilja som en egen person, men det känns verkligen som att den är det. Det är väl det som kallas att ha ett ”kall”, hur corny det än låter. Jag kan liksom inte ignorera det faktum att jag har bättre saker att göra, saker att uträtta. (Dumdumdumdum! — triumferande ljud på det)

Sju veckor kvar till kursslut.

Posted in skriverier | Leave a comment

BLÅ JACKA

Haffade denna jacka inne på Lifecenter för någon vecka sedan för en femtiolapp. Egentligen köpt från Bikbok och i storlek medium får den mig att känna mig som en classy variant av Ferdinand från Resan till Melonia. Om ni inte har sett den så borde ni göra det, och därmed upptäcka att han har en enormt bulky jacka. Det är typ hans thang.

Jag är lite kluven kring den. Jag gillar den verkligen men har svårt att få den att passa ihop med mina kläder. Allt måste utgå från jackan vilket gör att jag, när jag ska slänga på mig en jacka och gå, inte väljer den. Ska försöka använda den några gånger och se om den kan charma mig.
SLUTJACKA
blablablobklaba

SLUTJACKA1

Posted in mode, Shopping | Leave a comment

TORSDAGSSNYGG

Igår kollade jag genom bloggen och insåg att ett tag så var jag faktiskt ganska duktig med det där att fota outfits och få ihop dem snyggt. Tänkte därför börja göra det igen, i alla fall efter skolan. Så himla taggad att börja blogga igen! Och att få bloggen handla lite mer om mode igen då jag verkligen gillade den tiden i bloggen. Nu kör vi!I
HBFcDEG

Tröja H&M || Klänning Primark || Tattoochocker safirox.se

Posted in Dagens outfit, mode | Leave a comment

Skolan går dåligt, jag mår bra

Skolan har blivit till en fis i rymden och jag är gladare än jag varit på väldigt länge.
Jag har släppt skolan, jag gör människor besvikna eftersom jag inte försöker, men jag känner verkligen att jag aldrig mått bättre. Jag menar inte att det jag gör är det man borde göra, jag menar bara att jag mår skitbra. Att jag lyckats skapa det här avståndet från skolan som jag alltid velat ha, det är otroligt skönt. Det känns som jag befriat mig själv.

Tur att jag inte gjorde det direkt i ettan för då skulle jag inte gått dit. Haha.

 

Posted in dagbok | Leave a comment

TORSDAG

Fått hem en cool klocka, lyssnat på musik med Ida samt suttit på balkongen för första gången i år. Pratat om hur man ska haffa haffa samt fått sett Walters tidsfördriv som var att ringa in ”that’s what she said” skämt i tidningen. Juste, jag har också kollat igenom ett antal bodybuilding-tidningar från 90-talet och hittade en stor poster på en kille med kvinnor runt sig där alla hade på sig leopard-underkläder. Needless to say så sitter den på min vägg nu. Är så jävla taggad på livet och sommaren och har glömt skolan. Vet inte om det är bra eller dåligt för jag mår bra, men jag har verkligen inte pluggat på 2-3 veckor och ligger rejält efter. Får försöka, men hur ska det vara möjligt med det här vädret, med all lycka det sprider? Jag fattar verkligen inte det.

Posted in dagbok | Leave a comment

Jag vaknade precis från en mardröm där jag, i skolan, hittade ett litet papperskuvert och samtidigt överhörde ett gäng killar som letade efter det. De lät elaka och jag vågade inte ge det till dem. De var också oroliga. I kuvertet visade det sig vara en spärr som man drar loss från en handgranat och de sade att hela skolans öde stod på spel. Det var alltså nån slags bomb och de behövde spärren igen för att stoppa in den och stoppa explosionen. Det som var läskigt var att jag liksom visste för mycket, och hela tiden var rädd för att de skulle döda mig på grund av det. Konstig dröm.

Nu sitter jag i sängen och dricker kaffe och vatten. Vädret ser grått ut och det är hemstudiedag. Igår rakade jag mina ben, hela, för att jag inte gjort det på år nästan och var nyfiken och jag kan säga att jag ångrar mig. Så som det kliar och sticker nu önskar jag inte till min värsta fiende. Har man ens fiender? Haha, det är väl inte direkt ett uttryck som fungerar för vardagliga liv, kanske. Mer karaktärer i min dröm från inatt kanske.

Nu ska jag lyssna lite på Cirkeln-soundtracket och kolla runt på youtube innan jag börjar med det tråkiga. Ska också fixa färdigt de bilder jag valt ut för att få hem, så ska de upp på garderobsdörren. Det ska bli fint det. Ha en bra dag!1 10 15 18 22 38 44

Posted in dagbok | Leave a comment

PANIKATTACK

Jag skrev en kort grej idag där jag tänkte försöka beskriva lite om hur jag upplever en panikattack. Resultatet blev någon slags kort novell-liknande sak. Säg gärna till om ni tycker något om något jag skriver för jag tycker det är så himla kul att få respons.
(Som alla andra på jorden kanske.)

 

Flickan och havet

Hon låg i sin säng som vanligt och försökte lugna tankarna. De kom som vågor vid stranden, okontrollerbara och starka. De virvlade i hennes huvud och fick allt att snurra, drog med sig sand upp i det klara vattnet och gjorde allt grumligare. Gjorde det svårt att se vart ytan och botten skildes åt. Med ilska och oro slöt hon ögonen så hårt att världen var vit när hon sedan slog upp dem. Tankarna hade förr varit hennes bästa vän. De var de som höll henne vaken i sinnet, fick henne att känna sig levande. Nu låg hon mitt i natten och önskade mer än något att bara få stänga av dem, bara en stund. Men de vägrade stanna upp. Okontrollerbara, precis som de starka vågorna, lika högt brusade dem i hennes huvud, drog med hennes fötter med den underliggande strömmen och tog med henne ut på djupare vatten. Det var inget hon kunde göra förutom att klänga fast i den leriga bottnen och krampaktigt försöka simma tillbaka mot strandkanten. Det var väl något djuriskt över det, att hon inte ens kunde sluta att försöka även när hon ville det. Skulle hon kunna skulle hon gärna låta tankarna ta över, dra med henne ut, ner i det stora mörka havet. Hon visste att det ändå skulle leda dit men kunde inte låta bli att kämpa emot. Så hon vände och vred på sig i sin säng. Lakanet var fuktigt av svett och hennes fingrar var kalla. Hon kände igen känslan. Det var det enda som tröstade henne, det var bekant. Hemskt, skrämmande och oönskat men ändå bekant. Som när man tror sig höra havet i en snäcka kunde hon höra sin egen puls susa i nattens tryckande tystnad. Den ökade, blev snabbare och snabbare. Som liten hade hon alltid oroat sig om pulsen kanske kunde bli för snabb. Att den på något sätt skulle kunna trappas upp till någon slags explosion där hennes blodådror skulle spricka som en överfylld vattenballong. Hon visste att det inte skulle hända, men lade sig ändå annorlunda för att slippa det susande ljudet av hennes hjärtslag i örat. Hon ville inte höra på hur det trappade upp i takt för att explodera. Inte så som hon trodde när hon var liten, men nästan lika hemskt. Om hon bara kunde greppa något så skulle hon kanske kunna ta sig tillbaka till det säkra. Hitta fäste under fötterna, känna sanden och tryggheten.  Hon hade lärt sig och visste i bakhuvudet att man faktiskt kunde ta sig tillbaka. Men stunden var för verklig, vattnet var för djupt och armarna för trötta. Fakta och reson var inget som nådde henne, det stannade vid strandkanten och väntade på hennes trötta kropp sen när det skulle vara försent. Hon andades hårt och kände hur hon snart skulle slukas. Snart dog hon, hon kunde känna det i lungorna, i huvudet och i hjärtat. Såhär kan det inte kännas om man inte håller på att dö, tänkte hon och gav ifrån sig ett kvidande ljud. Ett dödstjut. Tiden gick och den tysta sommarnatten fortsatte precis som vanligt, omedveten om det hemska som just hänt i hennes säng, i havet av tankar. Hon visste inte var tid var för en stund. Men sen kände hon den lättnad som sköljde över henne. Som om tankarna släppt sitt grepp, som om de hört hennes böner om nåd. Mörbultad och svag flöt hon på vågorna in mot land. Salta tårar gjorde kudden blöt, fyllde havet med mer vatten. Som om någon tagit bort pistolen från hennes huvud. Någon släppt hennes axlar från greppet under vattnet där lungorna hade börjat fyllas upp med saltvatten. Som om någon gett henne nåd, nåd för att överleva natten. Hon grät hysteriskt in i kudden. Det var över och hon kunde höra hur snäckans havsljud, hennes egen puls, långsamt lugnade sig. Vågorna blev hanterliga, de blev lugna och stadiga. Hon stod än en gång på strandkanten, säker från djupet. Det var en stund av lättnad där hon stod och såg ut över havet som hon nästan för en sekund kunde se på som något vackert. Hon kunde nästan uppskatta hur det fick henne känna sig levande, efter att det släppt henne fri. Som att dess uppgift var att få henne att inse att hon levde, att hon överlevde. Men sen, lika snabbt som vågorna hade släppt henne släppte tryggheten sitt varma grepp. För hon insåg där hon stod, att även om strandens sand värmde hennes fötter nu betydde det inte att hon aldrig skulle dras ut till det djupa vattnet igen.

Posted in skriverier | Leave a comment

ÄVENTYR OCH MENSVÄRK

Denna helg har varit den värsta på vissa sätt, och den skönaste på andra.
Dåligt med helgen:
Jag hade den värsta mensen i mitt liv. Mensvärken har varit så extrem så att den nästan kommit i värkar, där jag fått arbeta igenom partier som om jag var med om en miniförlossning. Dessutom så har jag gråtit, hela veckan, konstant. HELA VECKAN. Jag har känt att mycket har varit hormonellt och jag har liksom förundrats över hur hela världen kan vändas upp och ner med rätt mängd av hormoner blandat med fel typ av stress.

Positivt med helgen:
Jag tog mig igenom den även fast jag hade mitt livs värsta mens.
Jag gjorde mitt första riktiga ”jobb” kan man väl säga. Tillsammans med kära Evelina så agerade jag bröllopsfotograf och det var riktigt roligt! Jag kom undan skolans stress helt. Det var helt bortglömt att jag hade fyra inlämningar nästa vecka när jag stod vid en kyrka i Göteborg med utsikt över hela staden.

Nu så ska jag försöka ta tag i veckan som kommer med mindre stress. För vare sig jag stressar eller inte så kommer veckorna komma. Så stressen är helt onödig. Den motiverar mig inte, den bara är där och förstör min kropp. Så jag ska försöka lugna ner mig lite.

Posted in dagbok | Leave a comment

STYRKA & LÄNGTAN

Ibland tänker jag på att vissa läser min blogg och tänker att jag är ganska skör och hela tiden har svårt att bara klara av dagarna. Visst är det sant ibland, men jag måste bara klargöra så att ni som läser vet att jag själv ser mig själv som en väldigt stark människa. Anledningen till att jag skriver om det värsta på bloggen är för att det funkar som en ventil för mig. Jag skriver ett långt inlägg och kan släppa det jobbiga till viss del.

Förra året har saker i mitt liv tagit slut och nya saker börjat. Under 2014 har jag hittat en ny sorts styrka som inte är beroende av någon annan än mig själv. Jag har hittat min balans, på något sätt. Jag är lyckligare nu och känner att jag har kapacitet till att ta mig vart jag än vill i livet. Anledningen till att min blogg är och har varit så ångestladdad är till stor del för att jag har suttit fast, som i gyttja, och inte kunnat ta mig någonstans jag vill på grund av skolan. Om några månader får jag nya slags chanser, jag får tid och jag får rum i hjärnan.

Jag är omgiven av människor som älskar och stöttar mig och jag är redo att vara färdig med skolan och verkligen starta upp mitt liv. Att ta mig bort från allt gammalt och börja om med helt nya saker. Att snart vara färdig med den delen av mitt liv känns överväldigande men så himla himla nödvändigt och efterlängtat!

Posted in dagbok | Leave a comment

NOVELL:

DIMMAN  

Jag satt ensam i ett rum i en lägenhet full av människor.
Genom väggarna hördes basen från musiken blandat med fulla människors rop och skrål. Himlen utanför var dimmig och mörkblå och liknade ett böljande djupt hav. En silhuett av en jättelik ek tornade upp framför det skitiga fönstret och fullmånens vita ljus sken igenom dess fingerliknande grenar. Jag satt och tänkte på hur jag hamnat där jag var, i det minsta rummet i en skitig lägenhet i en stad som aldrig sov. Det var mörkt, både ute och i rummet. Inga gatulampor stod emot mörkret som lade sig över staden, som slukade den hel och inte släppte försen natten gått sin gång.

Jag hade gått i skolan, skaffat mig ett jobb, skaffat mig någon att älska, skaffat mig en hund.Jag hade gjort allt jag kunnat för att göra allt man ska, ändå hade ingenting blivit rätt.Vad gjorde man när allt som skulle vara perfekt var en lögn? Vad skulle man tänkas göra om det inte fanns några andra undanflykter än de värsta? Tankarna försvann så fort nålen gjorde detsamma, in i armen, in i blodet. Ruset slog till som en flodvåg och äntligen dog tvivlandet, det försvann någonstans ut i natten. Jag var smutsig och svag. Men jag var också hel tillslut, för stunden åtminstone. Världen blev dimmig, suddig, mjukare. Jag lutade mig tillbaka i den gråa fåtöljen och lät mig svepas med in i mörkret.

Ett skrik från en annan del av huset fick mig att vakna till. Musiken var fortfarande hög och klinket av ölflaskor lät som små vindspel i natten. Någonstans i bakhuvudet hördes fortfarande tankarna, de som jag försökt dränka i det mörka och djupa. De hördes som en syrsa i ett fält på sommaren, tankarna om att livet inte var mitt att leva. Som en julklapp man inte vill ha, en tröja i två storlekar för litet. Hur mycket jag än försökte passade det aldrig. Händerna blev blöta av svett och syrsans sång växte till ett rusande vattenfall, dånande och våldsamt. Varför var tankarna kvar? Varför sveptes dem inte bort i dimman som vanligt, som alltid? Paniken, min trogna följeslagare, min ständiga skugga, kunde inte ens släppa mig för en sekund.Någonstans, så långt bort att det kändes overkligt, hörde jag glas krossas och människor skratta medan musiken verkade bli högre. Det dundrade från fötter som stampade på trägolv och  röster flöt samman till en mörk och otydlig gyttja. Inga människor där visste vem jag var, inte ens jag själv. Ikväll var inte kvällen jag skulle ta reda på det, ikväll var kvällen då dimman skulle svepa med mig. Med skakiga händer fyllde jag en till spruta, rutinmässiga rörelser. Det skulle gå fort och det skulle bli bra. Det var det enda som kunde hända, om inte det, vad annars? Nålen sjönk in i den välstuckna armen och jag lutade mig tillbaka, tog villigt emot den djupa mörka vågen som kastades över mig. Mörkret tog över, det djupa, det dimmiga. Ingen kunde stå emot det. Inte ens staden när det slukade den hel och inte släppte försen natten gått sin gång.

Posted in skriverier | Leave a comment